Anton Johansson fortsätter plocka hem priser efter en produktiv säsong. Denna gången var det dags att kora årets BT-lirare. Bland de nominerade fanns även Marc Axengren.
-”Det var väldigt tight mellan mig och Marc berättade dom på BT. Självklart är jag glad för att jag tog hem det men det va framförallt skönt att det blev en Dalstorpare som vann. Det var dags nu.”
Anton har ju som bekant aviserat att han kommer att söka sig uppåt i divisionerna till nästa säsong. Flytten till Göteborg för studier väger också in. Vi är givetvis ledsna över att se en av lagets bästa spelare de senaste åren lämna oss. Men vi är samtidigt minst lika stolta över att har lyckats hjälpa en talangfull ung kille utvecklas till en väldigt bra fotbollsspelare i den gulsvarta tröjan.
Anton berättar kort om hur det gick till för 8 år sedan, när han var 15 år gammal, valde Dalstorps IF. Det var inget som var helt självklart för Limmaredsonen. Många klasskompisar från en talangfull årskull Dalstorpare hade gjort intryck under ungdomsåren, samtidigt som att steget till senior-truppen inte kändes alltför avlägset.
-”Simon Eriksson var ju tränare när jag kom hit och det spelade absolut in. Min känsla var att han var villig att ge unga chansen och det blev ju precis så.”
Anton väntade tålmodigt på att chansen skulle dyka upp och när han väl fick chansen så tog han den. Han menar också att det är den vägen man ska gå som ung talang. Vänta på sin chans, jobba hårt och sedan ta chansen när den kommer. Att bli en del av en hårt arbetande seniortrupp menar Anton hade stor inverkan på hans utveckling. Både som fotbollsspelare och människa.
-”Jag hade förmånen att ha många bra förebilder i omklädningsrummet i Dalstorp. Det är många som är värda att nämna egentligen men jag vill inte glömma någon. Däremot kan jag säga att DIF alltid har inneburit en stor trygghet för mig. Det har liksom alltid varit roligt att komma till Dalshov och träffa alla ideella krafter och samtidigt få möjligheten att spela bra fotboll på en ganska hög nivå.”
Anton berättar länge om den starka gemenskap som alltid präglat omklädningsrummet i DIF. Gemenskap och rättvisa är ord han använder när han berättar om stämningen och känslan. Alla är välkomna i gruppen och alla får komma till tals oavsett vem man är. ”En del lite för mycket till och med”, säger Anton med ett skratt. Följdfrågan är given men han vill inte riktigt utveckla vem eller vilka han syftar på.
Under det underliga fotbollsår som gått har Dalstorps IF stått för den mest framgångsrika säsongen i föreningens historia. Anton själv har haft en väldigt produktiv säsong med mycket mål. På frågan om vad som gjort det möjligt tvekar Anton inte.
-”Under året har det varit en otrolig framgångsfaktor att alla, alltså hela laget, både på träning och match alltid tagit det hårda jobbet. Det är signifikativt för Dalstorp att man aldrig viker ned sig. Det har jag också fått bekräftat när jag pratat med spelare i andra lag. ”Dalstorp är riktigt tunga att möta” säger nästan alla.”
Anton har plockat hem många BT-knallar under året. Endast Marc Axengren hade fler. Jag ber Anton att dela ut sina egna knallar med hela säsongen i åtanke. Något som inte helt enkelt.
- Supportrarna – ”Jag måste säga alla som hade varit och tittat om dom kunnat. Dom har ju inte fått vara på plats alls men man har ändå känt stödet. Det är imponerande hur många som följt matcherna på Facebook och att man swishat för soffbiljetter. Jag pratar nog för hela laget när jag säger att man verkligen känt stödet.”
- Anton Werneröd – ”Han ska ha ett hedersomnämnande faktiskt. Alltid varit på gott humör oavsett vad och spridit väldigt god stämning både bland ledare och spelare.”
- Fotbollssektionen – ”Dom har gjort ett jäkla jobb i år. Man har lagt väldigt mycket tid och energi för att få allt att fungera så bra som möjligt för oss.”
Slutligen frågar jag Anton om han vill avsluta med något innan vi lägger på. Det blir helt tyst någon sekund innan han fortsätter
-”Vart ska man börja liksom. Det är många i laget jag har spelat med hela vägen och Dalshov har blivit som ett andra hem. Det har alltid varit en glädje att komma till träningar och matcher. Det kommer jag bära med mig resten av livet. Jag vill bara tacka alla för dessa åtta år. Ingen nämnd ingen glömd. Men förhoppningsvis är inte sista matchen gjord i gulsvart.”
