Vägen till serieseger var till en början lite krokig och osäker men efter hand rätade den ut sig, till en ren motorväg under senare delen av hösten, vilket till slut innebar en ganska överlägsen serieseger. Laget spelade ihop hela 57 poäng. 68 gjorda mål och bara 15 insläppta, gav en målskillnad på + 53 mål.
Men vi skall ta det från början. Träningsmatcherna avverkades med idel segrar, vilket gav tränare Patrik Magnusson en liten känsla av att motståndet i matcherna, kanske hade varit i enklaste laget. Dessutom hamnade DIF i nordöstra div 3-serien med lag från Östergötland och Småland. Lag som var helt nya för Dalstorp. Så en viss osäkerhet fanns, vilken nivå den nordöstra serien höll.
Trots de fina resultaten och stundtals bra spel i tränings- matcherna var det därför lite nervöst i seriepremiären. Waggeryds IK borta. Vi som varit med, minns första serie- matchen borta mot Waggeryd, året efter att DIF ramlat ur tvåan, där allt gick snett och DIF förlorade med 1 – 3. Så vissa farhågor fanns att det kunde bli en tuff match och det blev det. Ett lite onödigt poängtapp med kvitteringsmål av hemmalaget i 90:e minuten innebar 2 – 2 i premiären. Efter det kom två segrar men utan att spelet fungerade speciellt bra. 2 – 1 mot Hemgårdarna och 2 – 0 mot Boren. Efter det en klar seger mot Rimforsa, 3 – 0 hemma.
Nästa uppdrag var match borta mot Linköpingslaget Hjulsbro. En av ledarna i motståndarlaget kom med påståendet före match att DIF var klara seriefavoriter, då man köp spelare för en miljon kronor. Inte nog med denna lögn. Efter en jämn match lyckades hemmalaget få in ett segermål i 94:e minuten. Till råga på allt ett självmål. Det var ingen munter resa hem från Linköping.
Laget hade fått en rejäl motgång och självförtroendet hade fått sig en rejäl törn. I nästa omgång hemma mot Vimmerby lyckades man vinna med 1 – 0. Målet kom i den 96:e minuten så tur och otur med sena avgörande mål brukar jämna ut sig.
Efter en bra första halvlek borta mot Nässjö blev det seger med 3 – 1. De kommande 2 matcherna spelades mot de förmodade topplagen Ljungsbro och Mjölby, båda lagen från div. 2, föregående säsong.
Mot Ljungsbro gjorde DIF sin bästa match för året och kunde vinna med 2 – 0, Mjölby besegrades med 3 – 1 på bortaplan och DIF var med i serietoppen. Efter ytterligare 4 raka vinster gick man till sommar-uppehåll som serietvåa. Dock verkade Hjulsbro omutliga och hade ett poängförsprång på 3 poäng.
Hösten började med ett poängtapp hemma mot Nässjö efter 2 – 2. Samtidigt förlorade Hjulsbro mot Hemgårdarna och DIF knappade in på serieledarna. En tuff bortamatch mot just Hemgårdarna omgången efter, vann DIF med 3 – 1, en riktig kämpainsats. Där kändes det som att DIF som lag, växlade upp till en högre nivå. Det visade sig också i nästa hemma- match mot serieledarna Hjulsbro. Vinst med 3 – 0 efter överlägset spel och DIF övertog serieledningen.
Tyvärr verkade det som laget fick en reaktion efter Hjulsbromatchen, då man bara fick 1 – 1 mot Rimforsa, matchen efteråt. Var det så att spelarna enbart ställde ut skorna och trodde att man redan vunnit innan matchstart? Förmodligen fick man veta av tränarstaben vad som krävdes för att vara med i seriens slutstrid. Hursomhelst så blev det en kraftig positiv reaktion kommande matcher.
Först avverkades Mjölby med 5 – 0, därefter Waggeryd 8 – 0, Myresjö/Vetlanda, seger borta 4 – 0, innan det var dags att möta Assyriska hemma på Dalshov.
Fredagen den 26 augusti går till historien som en av de mest dramatiska kvällarna på Dalshov. Om DIF skulle vinna och Hjulsbro tappa poäng i sin match mot Mjölby, skulle DIF vara klara seriesegrare. Dalstorp tog ganska tidigt kommando i sin match och ledde med 5 – 0 i halvtid, efter fantastiskt spel. Samtidigt var Hjulsbro i ledning med 3 – 1mot Mjölby. I det läget såg det ut som att serien skulle avgöras i sista omgången. DIF ångade på och hade 8 – 1 när det var några minuter kvar av matchen. Då informerade speakern om att Mjölby hade vänt underläge till seger mot Hjulsbro. Ett stort jubel utbröt bland publiken, då DIF därmed stod som seriesegrare.
Efter slutsignalen utbröt ett vilt firande med gul och svart rök, serpentiner och guldhattar på. Dalstorp var tillbaka i div 2 och sista matchen mot Ljungsbro spelades utan press men DIF gjorde jobbet och vann med 4 – 1.
Om man ser tillbaks på säsongen kan man konstatera att DIF växte som lag för att visa sig helt överlägsna under större delen av hösten.
Tränarstaben med Patrik Magnusson har format ett väldigt slagkraftigt lag av alla lagdelar. Kardo har jobbat upp lagets fysik. Två stabila målvakter, David och Tim som målvakts- tränare Adam Roth hållit i bra form hela säsongen. En försvarslinje med Johannes, Julle, Wihelm, Gotting, Elias och Kardo som växt ihop till en stark enhet. Mittfältet med Benjamin, Calle, Dino, Niklas, Lendi, Bobo och Enez har tagit jobbet samtidigt som man visat ett bra passningsspel och spelat fram anfallet till många målchanser. Ett anfall med Max, VG, Oskar och Ricky. (Rickys återkomst till DIF efter sommar- uppehållet, ska inte underskattas.) Samuel Möller började säsongen starkt med 4 mål men blev tyvärr korsbandsskadad på vårsäsongen. För övrigt har truppen klarat sig utan svårare skador.
Arbetet inför nästa års div. 2 spel har redan påbörjats. Sportchef Marko Petrovic är DIF:s spindel med ett stort kontaktnät, som är väldigt viktigt inför kommande säsong.
Vid pennan
Bo Magnusson
